Jodbrist ett vanligt problem, speciellt bland gravida

Jod är ett mineral som behövs bland annat för sköldkörtelns funktion, för fostertillväxt och barns mentala utveckling. Störst behov har gravida och ammande kvinnor, och forskningen visar att många ligger i riskzonen för jodbrist.

Enligt en undersökning från 2015 får svenska kvinnor i sig för lite jod i kosten för att tillgodose det stigande behovet under graviditeten. När urintester togs av drygt 450 friska gravida kvinnor låg genomsnittsvärdet på 98 mikrogram jod per liter. Det är långt under Världshälsoorganisationens rekommenderade värde på 150–249 mikrogram per liter för gravida. 

En österrikisk studie från samma år visade liknande resultat: bara knappt 14 procent av 246 gravida kvinnor hade tillräckligt med jod. 79 personer i den här studiegruppen uppgav att de tog jodtillskott, och de hade en klart högre halt än de som inte tog tillskott (97,3 μg/l mot 80,1 μg/l). Trots det hade kvinnorna som åt tillskott fortfarande för lite jod i kroppen. Det innebär enligt forskarna att doseringen på 100–150 mikrogram kaliumjodid per dag inte var tillräcklig, utan bör ligga närmare Världshälsoorganisationens rekommenderade totala jodintag om 250 mikrogram per dag för gravida.

– Vår slutsats är att kvinnor måste ta mer jod om de planerar att bli gravida, säger studieförfattarna Heidelinde Lindorfer och Alois Gessl vid det medicinska universitetet i Wien. När kvinnorna blivit gravida är det för sent. Då är jodförråden så tomma att de inte hinner fyllas på ordentligt, eftersom behovet stiger med ungefär 50 procent under graviditeten.

Lindorfer och Gessl betonar att jod är extremt viktigt för fostrets mentala funktioner, både före, under och efter graviditeten. Även en måttlig brist på jod kan inverka negativt på barnets intellektuella utveckling, något som påvisats i studier från Storbritannien och Australien.

Drastisk minskning av jodintaget sedan 1990-talet

Jod finns naturligt i framför allt havsalger, skaldjur och saltvattenfisk, medan ägg och mejerivaror innehåller mindre mängder – förutsatt att djuren fått äta jodberikat foder. Mjölk kan också innehålla en del jod om tillverkaren använt jodlösning för att rengöra mjölkningsutrustning och kornas spenar.

Flera studier visar att veganer har störst risk att få i sig för lite jod i kosten, men även personer som äter stenålderskost med låg andel fisk, skaldjur och salt kan hamna i riskzonen.

För att minska problemen med jodbrist i Sverige började man berika hushållssalt med jod i mitten av 1930-talet. Tillverkningen av hushållsalt går till så att havssalt raffineras tills enbart natriumklorid återstår, och sedan tillsätts 50 mikrogram kaliumjodid per gram salt – samt klumpförebyggande medel som natrium- eller kaliumferrocyanid. 

Eftersom många följer råden om att dra ned på saltintaget, stiger nu risken för jodbrist. Enligt Livsmedelsverket har jodintaget minskat drastiskt sedan slutet av 1990-talet.

En annan orsak är att allt fler föredrar att använda det mer naturliga havssaltet och/eller bergsaltet (himalayasalt) i matlagningen. Salt från himalayabergen har en naturligt låg jodhalt, medan havssalt innehåller mer (nivåerna varierar beroende på ursprung). Jodhalten i havssalt är dock generellt lägre än i det jodberikade hushållssaltet. 

Dessutom har människor som äter mycket hel- och halvfabrikat större risk för jodbrist, eftersom jodberikat salt sällan används i livsmedelsindustrin.

Lagom är bäst

Jod är avgörande för hälsan, men för mycket är inte heller bra. Medan ett för lågt intag kan leda till hypotyreos (underfungerande sköldkörtel) och struma, kan för ett för högt intag orsaka antingen hypertyreos (överfungerande sköldkörtel) eller hypotyreos. Den senare effekten beror på att för mycket jod kan blockera produktionen av sköldkörtelhormoner. 

Vid större jodbrist måste man gå extra försiktigt fram, eftersom kroppen då är inställd på att absorbera jod extra effektivt. Det gäller alltså att öka jodintaget successivt till rätt nivå.

Det är också viktigt att ha tillräckliga nivåer av mineralerna selen och järn. Selen skyddar sköldkörteln mot skador vid för ett högt jodintag, och järn behövs för att bilda ett enzym som får att jodet att verka i kroppen.

Om du vet med dig att du får i dig för lite jod kan du använda vårt effektiva jodtillskott eller läsa mer om jod här.

Det är vattenlösligt och därför inte lika lätt att överdosera som kaliumjodid.

Författare & granskare