C-vitamin – mer än bara askorbinsyra

C-vitamin kallas även askorbinsyra – från latinets a scorbutus som betyder ”utan skörbjugg”, det vill säga den sjukdom som kan uppstå vid allvarlig C-vitaminbrist. C-vitamin är dock mycket mer än bara askorbinsyra.

Syntetisk askorbinsyra tillverkas oftast från majs eller risstärkelse och är mycket surare än det naturliga C-vitaminkomplexet. C-vitaminet i maten är naturligt buffrat och orsakar sällan de magbesvär som förknippas med askorbinsyra. Syntetisk askorbinsyra är dock helt bioidentisk med den askorbinsyra som tillverkas i levern (eller njurarna) hos alla djur utom människor, apor, lemurer, marsvin och en fladdermusart.

Den ungerska biokemisten Albert Szent-Györgyi som fick Nobelpriset 1937 för sin upptäckt av C-vitamin ansåg själv att det fanns en skillnad mellan askorbinsyra och C-vitaminkomplexet. Hans forskning tydde på att askorbinsyra inte var lika verksamt som C-vitamin i frukt och grönsaker. Vissa ”fytokemiska färger (flavonoler)” behövs, skrev han i en artikel som publicerades i tidskriften Nature 1936, för att få optimal effekt.

Detta bekräftades av en studie från Cornell-universitetet i USA som publicerades i tidskriften Nature år 2000. Enligt den motsvarar 5,7 mg C-vitamin från hela äpplen så mycket som 1 500 mg isolerad askorbinsyra. Forskarna menade att ”nästan all antioxidantaktivitet i äpplen” sannolikt beror på flera andra fytokemikalier, bland annat fenolföreningar och flavonoider, som också ingår i äpplen. (Marian V. Eberhardt, Chang Yong Lee & Rui Hai Liu. 2000)

I en annan studie som gjordes år 2007 vid universitetet i Milano, jämfördes en engångsdos av 150 mg askorbinsyra med 150 mg C-vitamin från apelsiner. Enligt den uppvisade deltagarna som fått C-vitamin från apelsiner antioxidativ effekt i sina vita blodkroppar, medan de deltagare som fått enbart askorbinsyra eller placebo inte gjorde det. (Stevenson DE, Hurst RD. 2007)

Även askorbinsyra är verksamt

Detta innebär dock inte att rent askorbinsyra är overksamt, vilket inte minst Linus Pauling – också han Nobelprisvinnare – visade i sin forskning med över 100 000 publicerade studier och rapporter om askorbinsyra. Han menade att människor behöver höga doser askorbinsyra för att motverka den moderna kostens brist på C-vitamin.

Vid svår och långvarig C-vitaminbrist försvagas våra blodkärl och vävnader eftersom kollagenet som kroppen använder för att bygga upp och reparera hud, brosk, benvävnad, tänder, tandkött, senor, ligament och blodkärl bryts ned. Linus Paulings teori var att kroppen inte klarar att tillverka allt kollagen den behöver för att läka små skador i blodkärlen även vid mindre allvarlig brist på C-vitamin.

År 2013 gjordes till slut en analys av de få studier som jämfört askorbinsyra och C-vitamin från mat, men forskarna kunde inte peka ut ”några skillnader mellan syntetiskt och naturligt C-vitamin, oavsett population, studietyp eller intervention” i ”stabila jämförande studier av biotillgänglighet hos människor”. De skriver dock att bioflavonoiderna i växter och frukt är kända för att påverka många olika typer av biologisk aktivitet i kroppen och att de fenolföreningar som ingår i C-vitaminrika växter och frukter verkar vara särskilt viktiga när det gäller den skyddande antioxidanteffekten mot fria radikaler. (Carr AC1, Vissers MC. 2013)

Vilken typ av C-vitamintillskott bör man välja?

För största möjliga antioxidanteffekt är det sannolikt klokast att få i sig hela C-vitaminkomplexet från matbaserade källor som innehåller alla de viktiga kofaktorerna, och att vid behov komplettera med större doser askorbinsyra om immunförsvaret behöver en extra skjuts. Kosttillskott som är baserade på whole food innehåller hela C-vitaminkomplexet. Det är troligtvis anledningen till att C-vitamin av whole food både tolereras av känsliga magar och har en bättre effekt i kroppen.