B-vitaminerna – en översikt

Vitamin B1 (Tiamin)

Enligt Lonsdale, D. (2006) är tiamin (Vitamin B1) en viktig faktor i metabolismen av glukos, aminosyror och fett, och det fungerar som en kofaktor för flera enzymer (Lonsdale, 2006). Vidare betonas i en annan studie av Zastre, J. A., Hanberry, B. S., & Sweet, R. L. (2014) att enzymer, inklusive de som är beroende av tiamindifosfat, är av grundläggande betydelse för cellulär funktion och tillväxt (Zastre et al., 2014). En översikt av intestinal absorption av vattenlösliga vitaminer inklusive tiamin presenteras i en studie av Said, H. M. (2011) som belyser vikten av en kontinuerlig tillförsel av tiamin för att upprätthålla optimal nivåer i kroppen (Said, 2011).

Forskning av Kroes, M. C., & Aparicio, C. L. (2002) har uppmärksammat tarmens förmåga att syntetisera vissa vitaminer, även om exakt betydelse för tiaminbrist är ännu inte helt klarlagd (Kroes & Aparicio, 2002). Vidare påpekar Thurnham, D. I., & Northrop-Clewes, C. A. (2012) att mätning av tiaminnivåer kan vara en utmaning, och att enzymer som transketolaser och urinprov kan vara mer pålitliga indikatorer för tiaminbrist (Thurnham & Northrop-Clewes, 2012).

Titaminbrist

Personer med svåra magtarmbesvär och alkoholister kan få något som kallas Wernicke-Korsakoffs syndrom (WKS) som kan manifesteras av tiaminbrist. Grupper för vilka det föreligger en klart ökad risk för tiaminbrist:

Vitamin B2 (Riboflavin) 

Riboflavin (Vitamin B2) avgörande för produktionen av viktiga koenzymer som FAD och FMN, vilka är nödvändiga för cellulär energiproduktion och tillväxt (Lonsdale, 2006). Dessutom framhåller en studie av Powers, H. J. (2003) vikten av riboflavin i omvandlingen av andra vitaminer såsom B3 och B6, vilket understryker dess mångfacetterade betydelse för kroppens funktioner (Powers, 2003).

Forskning av O'Callaghan, A. M., & Williams, J. H. (1993) lyfter fram den viktiga rollen som riboflavin spelar i upprätthållandet av normala homocysteinnivåer och betonar dess betydelse för att motverka skadliga effekter av höga homocysteinnivåer (O'Callaghan & Williams, 1993). Vidare betonas i en studie av Reed, A. M., & Nijhout, H. F. (2012) vikten av regelbundet intag av riboflavin på grund av dess begränsade lagringsförmåga i kroppen och dess känslighet för UV-ljus (Reed & Nijhout, 2012).

Avslutningsvis belyser en annan studie av Yamauchi, M., & Kurosawa, S. (1985) betydelsen av att använda lämpliga metoder för att mäta riboflavinstatus, särskilt med tanke på behovet av alternativa tester för personer med glukos-6-fosfatdehydrogenas-brist (Yamauchi & Kurosawa, 1985).

Riboflavinbrist

Grupper för vilka det föreligger en ökad risk för riboflavinbrist: 

• Vegetarianer (speciellt de som tränar hårt)
• Gravida eller ammande kvinnor som inte äter animalier
• Veganer
• Personer med Brown-Vialetto-Van-Laere syndrome (BVVL), en genetisk sjukdom som påverkar nervsystemet.
• Alkoholister
• Äldre 

Vitamin B3 (Niacin eller nikotinsyra) 

Enligt Jacob, R. A. (1990) utgör vitamin B3 (Niacin) en viktig roll i kroppen och deltar i en rad kemiska reaktioner, inklusive energiproduktionen. Niacin är essentiellt för bildandet av koenzymerna NAD (nicotinamide adenine dinucleotide) och NADP (nicotinamide adenine dinucleotide phosphate) som är centrala i cellulära processer (Jacob, 1990).

Bender, D. A. (1989) utforskar niacinmetabolism och belyser vikten av dess roll som utgångsämne för antioxidanter (Bender, 1989).

Elvehjem, C. A., Madden, R. J., & Strong, F. M. (1938) beskriver upptäckten och identifieringen av den anti-blacktongue faktorn, som senare visade sig vara niacin (Elvehjem et al., 1938).

Hoffer, A., & Osmond, H. (1954) diskuterar också upptäckten av niacin och betonar dess betydelse i nutrition (Hoffer & Osmond, 1954).

Dessa studier ger en vetenskaplig bakgrund och fördjupad förståelse för den biokemiska betydelsen av vitamin B3 (Niacin) i kroppens olika processer.

Niacinbrist

Om kroppen får för lite niacin kan kroppen omvandla aminosyran tryptofan till niacin. Ungefär 1 mg niacin per 67 mg L-tryptofan kan omvandlas. Problemet är att då föreligger det risk att för lite tryptofan omvandlas till 5-HTP och då även må-bra-hormonet serotonin och sömnhormonet melatonin. Det är alltså mycket ohälsosamt att ha niacinbrist vid besvär kopplat till serotoninbrist som nedstämdhet eller besvär kopplat till melatoninbrist som sömnbesvär. 

För stora doser av niacin i formen nikotinsyra men inte nikotinamid är förknippat med vidgade kapillärer och så kallad kapillärrusning vilket gör huden röd och ibland även kliande. Det är normalt ett övergående symptom. Grupper för vilka det föreligger en ökad risk för niacinbrist:

• Personer som lider av ätstörningar
• Personer som lider av övervikt eller fetma
• Personer med magtarmbesvär vilket leder till försämrat upptag
• Personer som lider av Crohns sjukdom eller ulcerös kolit
• Personer som genomgår dialys 
• Alkoholister 

Vitamin B6 (Pyridoxin) 

Vitamin B6, som består av pyridoxin, pyridoxal och pyridoxamin, är en av de vattenlösliga B-vitaminerna och spelar en avgörande roll i flera metaboliska processer i kroppen. Efter att vitamin B6 har tagits upp i tomtarmen (jejunum) – en del av tunntarmen – konverteras den till den aktiva koenzymformen pyridoxal 5'-phosphate (PLP) i levern (även i tarmen) för att sedan bindas till albumin i blodserum. Därefter transporteras det till olika perifera vävnader i kroppen. Vitamin B6 omvandlas även till den aktiva koenzymformen pyridoxamine 5’ phosphate (PMP). 

Leklem (1990) och McCormick (2006) har utforskat vitamin B6:s betydelse i proteinmetabolismen och metabolismen av kolhydrater och fetter (Leklem, 1990; McCormick, 2006).

Enligt Shane (1989) är vitamin B6 viktigt för kognitiv utveckling och upprätthållande av normala homocysteinnivåer (Shane, 1989). Avram och Vorhees (2002) har betonat vitamin B6:s roll i immunförsvaret och hemoglobinbildningen (Avram & Vorhees, 2002).

Dessa forskningsstudier ger en fördjupad förståelse för vitamin B6:s viktiga roll i produktionen av signalsubstanser, glukoneogenes (den process varmed glukos bildas från andra föreningar som cellen inte kan använda som energi), glykogenolys (nedbrytning av glykogen som finns lagrat i lever och muskler till glukos), och immunitet samt betydelsen av vitamin B6 för att bibehålla normala homocysteinnivåer och kognitiv utveckling. Vidare bidrar de till den övergripande bilden av vitamin B6:s omfattande roll i kroppens biokemi och fysiologi. Dessutom behövs vitamin B6 för att bilda hemoglobin.

Vitamin B6 mäts genom blodprov eller urin. Det vanligaste är att mäta pyridoxal 5'-phosphate i blodplasma.

Pyridoxinbrist

Brister på vitamin B6 är ofta associerat med brist på folsyra (folat) och vitamin B12. Barn som lider av vitamin B6-brist kan bli lättirriterade, bli känsliga för ljud och få krampanfall bland annat.

Gravid, PMS och Vitamin B6

Forskning har visat att tillskott av vitamin B6 potentiellt kan minska symtomen relaterade till premenstruellt syndrom (PMS). En randomiserad placebokontrollerad dubbelblindstudie genomförd av Brush, M. G. och Perry, J. B. (1976) på 630 patienter visade att intag av vitamin B6 ledde till en betydande minskning av PMS-symtom såsom humörsvängningar, irritabilitet, glömska och uppblåsthet.

Under de första månaderna av graviditeten upplever en betydande andel, mellan 50 och 80 procent, av gravida kvinnor illamående. Två randomiserade placebokontrollerade studier, ledda av Vutyavanich, T., Wongtra-ngan, S., och Ruangsri, R. (1995), visade att tillskott av 30–75 mg pyridoxin per dag ledde till en signifikant minskning av illamående. Däremot behövs det fler studier inom området för att dra definitiva slutsatser. American Congress of Obstetrics and Gynecology (ACOG) rekommenderar enligt Chelmow, D., Ruehli, M. S., Huang, E., och Berlin, M. (2015) tillskott av 10–25 mg vitamin B6 tre gånger per dag för att behandla illamående under graviditet.

Folat (Folsyra) 

Folat, en av de vattenlösliga B-vitaminerna, fungerar som ett viktigt koenzym för att bilda nukleinsyrorna DNA och RNA och för ämnesomsättningen av aminosyror (Scott, 2003). Enligt Smith och Refsum (2016) är folat även kopplat till kognitiv funktion och kan påverka risken för kognitiv nedsättning. Vidare visar Durga, Verhoef och Anteunis (2007) på effekterna av folsyretillskott på hörseln hos äldre vuxna.

När folat intas omvandlas det till den aktiva formen 5-metyl-tetrahydrofolat (5-methyl-THF) innan det når blodbanan (Bailey & Gregory, 1999). Dess betydelse för kontrollen av cirkulerande homocysteinnivåer, en aminosyra som kan ha skadliga effekter på nervceller vid höga nivåer, har framhållits av Baggott, Oster och Tamura (1992). De pekar också på vikten av att mäta folatstatus genom att analysera nivåerna i erytrocyterna istället för serum.

Då stigande homocysteinnivåer kan bero på flera faktorer, inklusive brist på 5-metyl-tetrahydrofolat och andra B-vitaminer som vitamin B12, behövs en helhetsbedömning av näringsstatus för att förstå folatens betydelse i kroppen (Smith & Refsum, 2016).

Brist på folsyra eller folat

Grupper för vilka det föreligger en ökad risk för folatbrist:

• Dålig kosthållning
• Alkoholism
• Besvär med näringsupptaget (glutenintolerans, Crohns, Ulcerös kolit, IBS)
• Graviditet (ökar behovet av folat på grund av dess syntes av nukleinsyror)
• Personer som genomgått magsäcksoperation

MTHFR och Folat

MTHFR-genen ger instruktioner för att bilda ett enzym som kallas MTHFR (metyl-tetrahydrofolat reduktas). MTHFR-enzymet är, tillsammans med folat, viktigt för att aminosyran homocystein ska konverteras till metionin, vilket behövs för att kroppen ska bilda proteiner, använda antioxidanter, hjälpa levern att hantera fett, motverka nedstämdhet och inflammation, avgifta kroppen från toxiner och tungmetaller. Dessutom behövs vitamin B12 för att denna process ska fungera optimalt (van der Linden et al., 2006).

Tyvärr har upp till 30–40 % av befolkningen en defekt i MTHFR-genen, vilket innebär att deras möjlighet att konvertera homocystein till metionin är nedsatt. Mutationerna är vanligare i familjer med neuralrörsmissbildningar, vilket tyder på att dessa individer troligtvis behöver extra folat (Klerk et al., 2002).

Dessa uppgifter indikerar att det är viktigt att beakta MTHFR-genen och dess inverkan på folatmetabolism för att förstå dess potentiella samband med olika hälsoutfall och behovet av specifika näringsämnen för personer med denna genetiska defekt (Yan et al., 2013). För personer med en defekt i MTHFR-genen rekommenderas ofta att ta metylfolat istället för folsyra.

Vitamin B12 (kobalamin)

Vitamin B12 är en av de vattenlösliga B-vitaminerna. Enligt Herbert (1988) förekommer vitamin B12 i flera former, där metylkobalamin och 5-deoxyadenosylkobalamin utgör de aktiva formerna i kroppens ämnesomsättning. Gemensamt för alla former är att de innehåller mineralen kobolt vilket är anledningen att alla former av vitamin B12 kallas kobalaminer.

Enligt Carmel (2008) krävs vitamin B12 för bildandet av röda blodkroppar, nervsystemets funktion, bildandet av DNA, samt för konvertering av homocystein till metionin. Upptaget av vitamin B12 kräver den så kallade intrinsic factor, som produceras i magsäcken och är beroende av adekvata nivåer av magsyra.

Enligt Sharabi, Cohen, och Sulkes (2003) tas vitamin B12 upp i slutet av tunntarmen, och forskning har visat att tillskott av 500 mikrogram vitamin B12 leder till absorption av cirka 10 mikrogram hos friska individer.

Enligt Andrès och Loukili (2004) mäts vitamin B12-status vanligtvis i blodplasma eller blodserum, men enligt Stabler (2013) kan blodnivåerna potentiellt inte reflektera intracellulära koncentrationer på ett tillförlitligt sätt.

Brist på vitamin B12

Grupper för vilka det föreligger en ökad risk för brist på vitamin B12:

• Äldre, vissa kan behöva betydligt högre doser än normalt på grund av nedsatt magsyra
• Personer med nedsatt magsyranivå
• Personer som tar medicin för att sänka magsyra, halsbränna och sura uppstötningar, så kallad protonpumpshämmande mediciner som exempelvis Omeprazol och Losec.
• Vegetarianer och speciellt strikta veganer
• Personer med perniciös anemi
• Personer med glutenintolerans, Crohns, ulcerös kolit
• Personer som genom operation påverkat magsäcken eller tunntarmen.
• Barn som ammas av kvinnor som följer en strikt vegetarisk diet eller följer en vegandiet. Dessa barn kan utveckla en vitamin B12 brist inom några månader och om denna inte behandlas kan det leda till mycket svåra och i värsta fall permanenta skador på nervsystemet.  

Biotin

Biotin, även känt som vitamin B7 eller vitamin H, är en viktig medlem i gruppen av vattenlösliga B-vitaminer. Enligt Said et al. (1998) fungerar biotin som en kofaktor för flera viktiga enzymer som är nödvändiga för korrekt ämnesomsättning i kroppen. Dess roll sträcker sig också till reglering av geners uttryck, vilket betonas i studier av Zempleni et al. (2008), som pekar på dess deltagande i epigenetiska mekanismer och cellulär signalering.

Enligt Mock (2012) är biotin också av särskild betydelse för fostrets tillväxt och utveckling under graviditet. Tillräckliga nivåer av biotin i moderns kropp är avgörande för att stödja optimal embryonal utveckling och för att minimera risken för utvecklingsrelaterade avvikelser. Vidare påpekar Trüeb (2016) att brist på biotin kan leda till negativa konsekvenser för hår, hud och naglar, vilket understryker dess betydelse för att upprätthålla friska hud- och hårfunktioner.

Forskning av Patil et al. (2017) framhåller att biotin också har potential att påverka glukosmetabolismen och insulinresistens, vilket tyder på dess roll i hanteringen av glukosnivåer.

Biotinbrist

Avidin, ett protein som finns i avsevärda mängder i rå äggvita, binder till biotin i tunntarmen och förhindrar absorption av biotin. Personer som äter rå äggvita över tid riskerar biotinbrist och kan behöva tillskott av biotin. Grupper för vilka det föreligger en ökad risk för brist på biotin:

• Långvarig konsumtion av rå äggvita
• Rökare
• Gravida (Snabbt delande celler i fostret kräver biotin vilket ökar kravet på biotin hos gravida. Forskning visar att många gravida utvecklar en marginell eller subkliniska biotinbrist under graviditeten.)
• Vissa typer av besvär i levern
• Personer som tar mediciner mot krampanfall 

Vitamin B5 (Pantotensyra)

Pantotensyra, även känd som vitamin B5, är en viktig del av B-vitaminfamiljen och fungerar som ett avgörande utgångsämne för syntesen av koenzym A, som är nödvändigt för en mängd olika biokemiska reaktioner i kroppen. Koenzym A spelar en livsviktig roll i transporten av fettsyror till mitokondrierna, liksom i produktionen av viktiga hormoner och lipider (Gropper & Smith, 2013).

Dess derivat, pantetin, har visat sig ha kolesterolsänkande egenskaper och används i vissa sammanhang för att bidra till att reglera kolesterolnivåerna i kroppen (Evans & Emanuel, 2002).

Dessa studier ger en inblick i den betydelsefulla roll som pantotensyra spelar i kroppens biokemiska processer och dess potentiella hälsofördelar, vilket framhäver dess relevans i terapeutiska sammanhang och för allmän hälsa (Wagner & Blau, 1991).

Brist på pantotensyra

Vissa grupper av människor löper större risk att utveckla brist på pantotensyra. Dessa grupper kan innefatta personer med allvarlig undernäring, kroniska alkoholister, personer med matsmältningsproblem som minskar näringsupptaget, samt personer med vissa ärftliga sjukdomar som påverkar ämnesomsättningen av pantotensyra.

Författare & granskare